Salman Khan är en man som det senaste året fått mycket uppmärksamhet i amerikansk media. Anledningen till det stavas Khan Academy, en webbsida som för tillfället innehåller drygt 2100 YouTubevideor i vilka Khan lär ut allt från matematik till fysik, kemi och biologi. Än så länge ligger tonvikten på matematik (vad jag kan se täcker föreläsningarna hela grundskolans och gymnasiets matematik, och en betydande del av universitetsmatten), men Khans långsiktiga mål är att täcka precis alla ämnen, på alla nivåer.
Khan, som har en rejäl samling akademiska meriter på sitt CV, jobbade tidigare som börsanalytiker, men sade sedermera upp sig för att på heltid ägna sig åt att producera videoföreläsningar. Detta karriärbyte var dock inte planerat, utan videorna var från början tänkta endast som läxhjälp åt släkt och vänner. Men när mängder av positiv feedback från världens alla håll och kanter började dyka upp -- han lade ut videorna för allmän beskådan -- insåg han värdet i att fortsätta producera dem.
Själv snubblade jag över Khans nätakademi för ungefär två år sedan när jag behövde hjälp med att förstå det matematiska begreppet rotation. Givetvis fanns massor av skriftligt material att tillgå om detta begrepp, både i form av läroböcker och dokument på nätet, men det var först efter att ha tittat på Khans videor om rotation som jag kände att jag verkligen förstod det. Min upplevelse av bl.a. dessa videor gör att jag vågar stämma in i den månghövdade kör som hyllar Khans pedagogiska förmåga. Som grädde på moset har han en väldigt behaglig röst, och videornas design är, i all sin avskalade enkelhet, dessutom mycket tilltalande.
Hade Khan Academy kommit till några år tidigare hade det förmodligen gjort livet betydligt lättare för mig som student, eftersom jag aldrig varit vidare förtjust i IRL-föreläsningar utan hellre förlitat mig på kurslitteraturen. Min aversion mot IRL-föreläsningar beror på att det inte sällan är ganska svårt att hänga med i lärarens resonemang, ibland för att jag, oftast på grund av trötthet, under några sekunder eller någon minut tappar koncentrationen och därmed också tråden, ibland på grund av brister hos läraren och ibland för att ämnet helt enkelt är svårt. Något jag heller inte gillar är att ha en lärare hängande över axeln när det är någonting jag behöver hjälp med, eftersom jag nästan alltid upplever det som stressande, oavsett hur tålmodig läraren är.
Med videoföreläsningar kommer man däremot nästan helt runt de ovannämnda problemen: börjar man tappa koncentrationen kan man ta en paus, och är föreläsaren dålig eller ämnet svårt har man möjlighet att se om hela eller delar av föreläsningen ett obegränsat antal gånger. Och det är just dessa fördelar som gör att Salman Khan tror att hans nätakademi har potential att revolutionera skolväsendet. I följande TED-föreläsning från tidigare i år förklarar han hur han tänker sig att skolor världen över skall kunna dra nytta av Khan Academy:
I korthet går hans tanke ut på att skolorna skall göra en 180-gradig omsvängning i sitt arbetssätt: istället för att eleverna på skoltid lyssnar på ett gäng föreläsningar och sedan gör uppgifter hemma, tittar de på fritiden igenom Khans videor och kommer sedan till skolan för att där göra de uppgifter de annars skulle ha fått som hemläxa. På så sätt, menar Khan, kommer lärarnas kompetens att komma till större nytta än idag, eftersom de då kan ägna hela lektionstiden åt att ge eleverna individuell hjälp.
Risken är förstås att eleverna struntar i att titta på videorna och sedan kommer helt oförberedda till skolan (konstigt vore dock om de då inte skulle ges tillåtelse att titta på dem på skoltid). Å andra sidan är knappast det omvända -- att de närvarar vid föreläsningarna men struntar i läxorna -- särskilt bra heller, och det är ju något som redan sker. Dessutom finns det alltid elever som av en eller annan anledning inte har möjlighet att få någon läxhjälp hemma, så för dem torde möjligheten att istället få jobba med övningsuppgifterna i skolan innebära en positiv förändring. Förutsatt att alla elever har tillgång till dator och internet både i hemmet och i skolan har jag av dessa skäl svårt att se varför Khans föreslagna modell skulle vara sämre än den konventionella -- faktum är att jag tycker den låter som ett rejält lyft, ja, kanske till och med som den revolution Khan hoppas på.
Huruvida Khans modell är någonting att hänga i julgranen är dock till syvende och sist en empirisk fråga. Ett pilotprojekt i kaliforniska Los Altos skoldistrikt där man i matematikundervisningen delvis använder sig av Khan Academy har redan satt igång (se också den här artikeln i Los Altos Town Crier), men det verkar som om man inte riktigt vågat ta steget fullt ut, utan låter eleverna både göra övningsuppgifter och titta på Khans videor på skoltid. Trots det ser jag fram emot en utvärdering av projektet, och faller det väl ut hoppas jag att fler skolor hakar på så snart som möjligt.
Men även om inga skolor helt vill ersätta sin katederundervisning med en it-baserad dito, är Khan Academy ändå en fantastisk resurs som med fördel bör kunna implementeras i klassrummet. Det är nämligen inte bara föreläsningsvideor som akademin tillhandahåller, utan även övningsuppgifter kopplade till dessa, om än för närvarande bara i matematik. Det som är så speciellt med detta är att den underliggande mjukvaran kan förse läraren med figurer och diagram som på en detaljnivå ett skriftligt prov aldrig kan nå talar om hur eleverna ligger till kunskapsmässigt. Resultatet på varenda övningsuppgift de gör registreras, och läraren kan sedan se exakt vad det är varje enskild elev behöver öva mer på. Enligt Khan kan man på så sätt snabbt fylla i annars svårupptäckta kunskapsluckor som skulle ha kunnat leda till problem för eleverna i högre årskurser.
För att göra videotittandet och uppgiftslösandet lite roligare har dessutom ett poängsystem införts som gör det möjligt att vinna en mängd olika märken -- månmärken, jordmärken, solmärken osv. -- ungefär som i ett TV-spel. Jag har själv en profil på Khan Academy (man kan logga in med sitt google- eller facebookkonto), och jag måste erkänna att jag är barnsligt förtjust i det här systemet. Jag har redan lyckats vinna flera olika märken, där de finaste just nu dels är ett solmärke som jag fått för att jag är en "Ludicrous Listener" (jag har tittat på 10 timmar video från en och samma spellista, i det här fallet biologi) och dels ett mästarmärke, "Master of Arithmetics", för att jag är en sådan fena på aritmetik. Att detta skulle fungera som en morot också för skolelever och inte bara för fritidsstuderande som jag själv tvivlar jag inte på.
Så, vem betalar då för det här kalaset? Det fina med Khan Academy är att den inte är ett kommersiellt projekt, utan lever på donationer. Akademin har fått stora summor pengar från bl.a. Google och Bill Gates, vilket har gjort att Khan utöver att ta ut egen lön också kunnat anställa mjukvarutvecklare och annan personal. Han hoppas nu på att frivilliga skall hjälpa till med översättning av hans videor, som för närvarande endast finns på engelska. Jag skulle tippa på att översättning till svenska vore mycket uppskattat av många av våra grundskole- och gymnasieelever. Finns det någon eldsjäl med mycket tid över därute, tro?
No comments:
Post a Comment